Härliga fredag
Då går veckan mot sitt slut, den sista veckan i juli detta år. Vädermässigt har det varit den sämsta månaden på mycket länge. Det har regnat, regnat och regnat. Den härliga värme vi hade i juni har lyst med sin frånvaro. Barnen har verkligen haft det tråkigt, för även om vi har försökt göra roliga grejor så har det mestadels blivit inomhus grejor. Det har blivit en hel del bakning och pyssel men det är ju inte alltid kul.
Igår fick vi besök, min Malin och hennes barn. Malin och jag träffades i USA 1990 och har sedan dess varit vänner. Även om antalet mil varierat mellan oss så har vi aldrig tappat bort varandra. Det som är lite lustigt är väl att nu när vi bor nära varandra hinner vi inte träffas lika ofta. Kanske är det känslan av att vi är så nära som gör att vi inte behöver ses annat var det när en var i USA och en i Sverige då var varje minut man kunde träffas viktig. Men det är härligt att träffas, nu var det bara två veckor sen senast och det var lika kul. För även om våra liv är väldigt olika varandra så har vi mycket gemensamt. Det är oerhört härligt att ha en vän som Malin....
Jag letar efter en kvinna jag känner, vi läste till undersköterska ihop på det glad 90-talet, hon var 30 år äldre än mig men en helt underbar kvinna, min Ulla. Vi har hållit kontakten i alla år, men så för ett par år sedan blev det mer sporadiskt och så för ett år sedan ringde hon tyvärr var jag inte hemma utan fick bara en lapp med hennes nummer jag ringde men nådde henne inte. Lappen försvann och så igår morse tidigt vaknade jag med panik. Jag måste hitta Ulla. Och jag försökte hela förmidaggen, via folkbokföring, eniro, hitta och till slut 118119 men ingen Ulla. Jag hittade ett spår på Stayfriends men inget mer. Hon och hennes man är som uppslukade. Men jag skall fortsätta leta. Har faktiskt bett frälsningsarmen om hjälp. Jag vet att jag måste hitta henne.
Idag skall jag och barnen gå till min vänninas grav. Helt oväntat förlorade jag vän, granne och soulmate en tidig morgon i juni. Hon betydde mycket för oss alla, barnen kommer aldrig att glömma henne..jag tycker det är deras rättighet att vårda hennes minne på sitt sätt. Så det har ritats små teckningar och så skall de få plocka blommor.
Det är sista arbetsdag för denna veckan för gubben, han har varit så trött och sliten sista tiden. Vet inte riktigt vad det är som felar honom...kanske är det stressen av att inte riktigt veta hur länge till han har jobb. Får försöka pigga upp honom lite i helgen, kanske lite extra omvårdnad hjälper.
